När man levt största delen av sitt liv i en småstad och dessutom aldrig försökt sig på att bli världsvan på något annat sätt så kan det hända att man känner sig som kusinen från landet när man väl kommer till storstaden.
Saker som storstadens invånare tycker är vardagsmat är helt nya företeelser för en själv. På gott och ont. Så känner nog huvudpersonen i Rare Earths gamla Good time Sally.
Eller kanske inte förresten. Han verkar inte riktigt mottaglig för verkligheten ens när den stirrar honom i ansiktet och hotar med stryk. Man får ge honom att han håller humöret uppe.
Lämna ett svar