Förhörsledaren sätter upp en lampa och lyser mig rakt i ögonen. Han trycker ner det sista av fimpen i askkoppen och väser:
– OK, för sista gången. Ska du erkänna att du gillar Some girls av Racey?
Ungefär så känns det. Det kallas visst guilty pleasures. Låtar man knappt vågar erkänna att man gillar ens under pistolhot. Men kom igen! Varför skämmas? Det är vad det är, du gillar det du gillar.
Some girls med Racey har funnits med så länge jag kan minnas. Så där lät glad och glammig pop på 70-talet. Allt som fattas är ett pling på Tipsextra som förkunnar att Burnley har kvitterat mot West Ham en regnig dag i London.
Så släck den där lampan förhörsledaren. Erkänn att du också gillar det du hör, innerst inne.