Slutet av 70-talet tillhörde discon, inget snack. Den hade varit på G ett tag men när Travolta svängde sin lurviga i Saturday night fever exploderade det.
Jag var måttligt imponerad av disco. Det var roligare med rock’n’roll. Disco svängde i och för sig bra det också men låtarna var så långa och tjatiga.
Då slog Patrick Hernandez till med Born to be alive. Det var disco men det kändes som rock också. Den fick passera tyckte jag. Bååårn, bååårn bårn to be alajv!
Vet inte vad Patrick Hernandez gör nuförtiden. Om hans karriär ens är alajv längre. Men hans stora ögonblick är definitivt värd sina tre minuter i rampljuset.
Lämna ett svar