När jag gick i skolan lades det ner stora pengar på kampanjer för att hålla oss ungdomar ifrån tobak och alkohol.
Stora planscher med Spola kröken och kända artister som bröt itu cigaretter för Non Smoking Generation prydde korridorerna. Ingemar Stenmark och Lasse Åberg i all ära men den bästa antidrogkampanjen jag fick till mig var ironiskt nog av Nationalteatern. Och det var nog inte ens meningen.
På några minuter gav Livet är en fest en rapsodi av en partykväll som absolut inte lockade. Om det var så det skulle vara för att livet skulle vara en fest, då kunde det kvitta tyckte jag.