Mina kompisar hade ett band i mitten på 80-talet. Och som alla lokala band fick de förstås kämpa för att få ihop musiker och hitta spelningar.
Dessutom behöver band någon som förstår sig på tekniken. En person som fattar varför slutsteget sprängs eller högtalarna får in estniska radioprogram. De hade hittat en sån.
Den unge mannen var inte bara tekniknörd, han gillade pyroteknik också. Lät ju som en perfekt kombo, ljudtekniker och pyrotekniker i ett. Några hemsnickrade pyrolösningar med medföljande incidenter senare fann bandet för gott att begränsa hans uppgift till enbart ljud.
Rökdimmorna och de okontrollerade smällarna återupplever jag ständigt när jag hör Holy smoke doo bah band med Mylon Lefevre.
Lämna ett svar