I skarven 80/90-tal gjorde Levi´s ett gäng reklamfilmer som tonsattes med musik av lite äldre snitt. Produktionen var snygg med dåtidens mått mätt och man satt där i biosalongen innan filmen och tyckte att det var rejält coolt med reklam. Det tycker man inte längre.
Inspirerade av Levi´s-reklamen skulle jag och några klasskamrater på medialinjen försöka göra något liknande när vi fick till uppgift att göra reklamfilm under första årets studier. Det tog inte lång tid för oss att förstå att vi spelade i en lite annan liga.
Vi saknade budget, vi saknade rätt atmosfär i studentkorridoren och inte minst saknade vi någon med ett utseende som exempelvis Brad Pitt. Så istället för att försöka härma Levi’s parodierade vi dem. Jag hoppas innerligt att de gamla VHS-banden vi använde till inspelningen ligger säkert förvarade långt ifrån mänskligheten.
Konstaterar så här 36 år senare att det var enda gången i mitt liv jag längtat efter Brad Pitt. Och vad Muddy Waters kan ha tyckt om att vi drog in Mannish boy i ett så tvivelaktigt sammanhang vet jag inte. Men jag kan ana.
Relaterat:
Muddy Waters – Crosseyed cat
Muddy Waters – The blues had a baby and they named it rock’n’roll
Mjölk e livet
Jepp, mjölk spelade en framträdande roll i vår version.