Vissa saker som jag fått återberättat från min barndom har jag inte ett minne av. Och om jag minns något från tillfället så är det små brottstycken ur ett barns perspektiv. Om jag fick en glass och sådana saker.
Säkert var det mycket musik jag hörde som barn som gick in genom det ena örat och ut ur det andra. Det fanns inget som barnet i mig kunde relatera till eller hänga upp minnet på.
Men hade låten en rolig ramsa satte den sig direkt. Chirpy chirpy cheep cheep med Middle of the Road hade det. Vad jag gjorde och var jag befann mig är helt borta. Men Chirpy chirpy cheep cheep sitter som berget.
Lämna ett svar