Jag har alltid varit svag för countryrock från 70-talet, kanske för att Eagles och andra likasinnade tillhörde ljudbilden när jag var barn.
Varje gång jag dyker på något från den tidsepoken så känns det med en gång både väldigt hemtamt och bekant. Föll direkt för Mason Proffit och deras Freedom. Stämsång, steel guitar och mjukt som sammet kring öronen.
Direkt blir jag sju år och sitter i baksätet på vår gamla Saab 96 eller i den röd-orangea plyschsoffan i allrummet omgiven av en storblommig tapet med brun botten. Och glöm för allt i världen inte heltäckningsmattan. Som en tidsresa ungefär.
Lämna ett svar