“Come all without, come all within”. Den lilla transistorradion knastrade i fönstret på sommarstugan. En och annan fluga slog i glasrutan gång på gång. Solen reflekterade i en vas på bordet.
Där och då, mitt i sommaren, sjöng Manfred Mann en sång om en eskimå. Som man fortfarande sa då. Drömde mig bort till Grönland och undrade hur det skulle vara att bo i en igloo. Men tankarna gled vidare och jag blev säkert fullt upptagen med något annat, mer somrigt.
Många år gick. 2001 stod jag på en kaj i Helsingborgs hamn och hörde en modernare upplaga av Manfred Mann framföra The Mighty Quinn igen. En kallare och blåsigare sommardag men fortfarande samma varma känsla i kroppen. En bra låt funkar alltid.
Lämna ett svar