En gång i livet har jag varit miljonär. Det var när jag växlade in 500 kronor i Polen och fick strax över en miljon zloty tillbaka i handen. Vi pratar sommaren 1993, alltså ganska nära inpå att muren fallit och hela östblocket börjat sin plågsamma resa till att bli som Västeuropa. På gott och ont.
Det tog inte lång tid för mig att förstå att även som zlotymiljonär skulle det bli svårt att hinna göra av med pengarna innan det var dags att ta färjan tillbaka till Sverige. Växla tillbaka till svenska kronor var inte ett alternativ där och då.
Till all lycka hittade jag en skivaffär. Klev ut därifrån med åtta skivor som alla ingick i en samling kallad Blues roots inriktad på inspelningar med halvkända bluesartister. I polsk pressning och sladdriga pappkonvolut. Men vilken skatt. Så genuina liveinspelningar från tidigt 60-tal.
En ny favorit blev Lonnie Johnson. En proper gentleman som plockade gitarr så fantastiskt snyggt. Inte direkt blues som man föreställer sig den men de blå tonerna finns där ändå, även i Tomorrow night. Totalsumman för mina åtta skivor uppgick förresten till motsvarande 48 kronor.
Lämna ett svar