Ett tag på 90-talet var LP-skivan stendöd. Mina barn kallade dem för de stora svarta CD-skivorna för de visste inte om något annat. Folk gjorde sig av med sina grammofoner och antikvariaten dignade av LP under några år. I den här vevan gick stadsbiblioteket ut med att de skulle sälja av sitt bestånd av LP-skivor. Fort som ögat sprang jag dit för att plocka upp en klenod som jag lånat så många gånger – skivan Hot shot med Lonnie Brooks.
För den astronomiska summan av 10 kronor blev den min. Lite repig och kantstött och med ett klistermärke med ”Tillhör Oskarshamns stadsbibliotek” placerat i övre högra hörnet. Plus en röd och en grön prick som betecknade att den låg under genren blues. Grönt var rock och rött var jazz. Blues var alltså en blandning av rock och jazz tyckte biblioteket. Tog aldrig upp med dem att bluesen fanns långt före båda två.
Det var en fin stund att ta hem skivan, lägga den på grammofonspelaren som jag aldrig för mitt liv velat slänga och höra knastret innan första spåret, Don’t take advantage of me tonade ut ur högtalarna. Ledsen Spotify. Ni är bra alltså, men den här upplevelsen kan ni aldrig någonsin ge.
Lämna ett svar