Sven Nordqvists böcker om katten Findus får mig alltid på gott humör. Ibland undrar jag om barnböcker egentligen skrivs mer för barnens föräldrar än de små liven själva.
Vid mer än ett tillfälle muttrade mina döttrar: ”Pappa sluta skratta och läs istället!” Men kanske var det inte bara jag som tyckte det var roligt. Kanske skrattade vi bara på olika ställen. Vad ska man göra när djuren på gården är hysteriskt roliga och dessutom klockrena karaktärer.
Pettson och Findus är alltid det första jag kommer att tänka på när jag hör introt till Down on the farm med Little Feat. Förutom att det är en grymt svängig liten historia så är den också lite gullig.
Djuren på gården saknar Linda Lou. De fattar inte varför hon behövde dra till stan och jobba nätterna igenom på en bar. Och vad betyder stan förresten, vad är det för nåt?