Sena kvällar på 80-talet kunde TV-sändningarna ibland avslutas med en liten kortfilm som inte fanns med i tablån. De små filmerna bestod av små tänkvärda funderingar av en norrlänning som hette Lasse Eriksson.
Upptäckte programmen av en slump en sen fredags- eller lördagskväll. Hans klokskap och stillsamma humor gick rakt in i hjärtat på mig. Några år senare var Lasse Eriksson ett känt namn på den svenska stå-upp-scenen som växte sig stark på 90-talet.
Lasse Eriksson spelade också in några skivor med samma stillsamma humor och klokskap. När jag hörde Stället blev jag både stolt och lite rörd. Norrlänningen sjöng om att ha hittat vackra ställen även i Kalmar län och radade upp ortsnamn som klingar välbekant i mina öron. Men allra mest är det en klok sång om hur viktig naturen är för oss.
Lämna ett svar