Blues på skiva kan bli lite platt om uttrycket tillåts. Det som är en fantastisk, nervig och äkta upplevelse live blir förutsägbart och tråkigt på skiva.
De som lyckas förmedla livekänsla och närvaro i inspelningarna står ut ur mängden och får mig på extra gott humör. Ibland är det de stora kända namnen förstås men någon gång då och då hittar man en liten pärla i bortglömt-lådan.
Leavin’ trunk med brittiska Keef Hartley Band fick mina mungipor att vända uppåt ordentligt. Insåg exakt varifrån The Black Keys hade hämtat inspirationen till sin fantastiska version av samma låt. Med en gitarr som låter som den släpats igenom en grushög och en mick som är överstyrd till max får man upplevelsen av liveafton på kvarterspuben. Härligt.
Lämna ett svar