Min far spelade musik så ofta han kom åt. Och han dansade också gärna, helst till Fats Domino som jag var inne på häromdagen.
Men det fanns en låt som stod över allt i hans värld. När han spelade den så var det som att hela huset stannade upp. Amazing grace. Och jag vet att han var långt ifrån ensam om att ha den som favoritlåt.
Världen över är det många människor som blir precis lika andäktiga. Det märks också på hur många som valt att spela in den. Och vilken version som gör låten mest rättvisa finns det säkert många synpunkter på.
Men idag när du skulle ha fyllt 85 pappa, då spelar jag Amazing grace med Judy Collins.
Lämna ett svar