”What if God was one of us
Just a slob like one of us”
Orden trängde igenom bruset och fick mig att stanna till. Teologiska funderingar hörde inte till vanligheterna på P3. Inte ens för 30 år sedan.
Det var inte svårt att ta till sig bilden som målades upp. Gud stående i kön vid tunnelbanan på väg att ta gröna linjen hem. Varför inte? Musiken förstärkte känslan av grå vardag, måndagskväll och hämtning av snoriga barn på dagis.
Det har hänt efteråt att jag suttit i kyrkorummet och tittat upp mot takmålningarna och fått Joan Osbornes röst i öronen. Han är nog inte här ändå, Gud. Han sitter nog på bussen någonstans.