Värmen i den lilla lägenheten var maximal. Sommaren hade varit varm och de två rummen med kök låg i sydvästläge.
Det kunde inte bli så värst mycket mer utsatt än så. Varje rörelse inne i den stillastående luften var förenad med stor ansträngning. Men ibland fanns inget val, jag behövde vara där.
Hade ätit kvällsmat och la mig raklång i soffan. MTV fick bli min kompis en stund. Snart började en reggaelåt som jag kände väl igen, den hade blivit en av sommarplågorna 1992. Och det var inte i meningen plågsamt egentligen, tvärtom.
När grabbarna i Inner Circle trallade vidare på sitt alalalalilong förstod jag vad som behövdes. Ett glas vatten med isbitar. Utgifter och inkomster. Ska man svettas behöver kroppen få sitt tillbaka.
Lämna ett svar