Växte upp med Noice och Ebba Grön som självklara inslag i ljudbilden. De spelades på radion och kunde även dyka upp på TV någon gång ibland.
Båda sveptes bort från scenen när 80-talet började ticka in mot mitten. Vid det laget ägnade jag dem inte en tanke. Hade upptäckt brittiska progg- och bluesband och befann mig 10-15 år bort. Åt fel håll.
En dag dök det plötsligt upp ett band som hette Imperiet. Förstod snart att de var en naturlig fortsättning på Ebba Grön. Och verkligen ingen kunde undgå Var e vargen 1986. Var man än befann sig gick folk omkring och nynnade på refrängen, så även jag.
Lämna ett svar