Charlie Daniels blev en viktig förgrundsfigur för sydstatsrocken. Inte bara för att han var en hejare på att skriva låtar i gränslandet mellan blues, country, rock och jazz.
Han var också en ivrig ambassadör som gärna lyfte fram sina kollegor. I flera år var hans Volunteer jam något av en blandning av festival och firmafest.
Men allt har en början och Charlie livnärde sig som studiomusiker på 60-talet. När han till slut fick en möjlighet att visa upp sig som soloartist så gav han verkligen allt. Debutalbumet som kort och gott heter Charlie Daniels är en sprudlande blandning av hela hans musik-katalog.
Allt öppnas med Great big bunches of love som sätter tonen direkt. Det är musik och kärlek som ska spridas här, budskapet går inte att ta miste på. Resten av albumet fortsätter blanda och ge. Humoristiska nummer som The pope and the dope och Don’t let your man find out hamnar i samma sällskap som tankfulla ballader likt Little boy blue och Long long way (back home).
För rockigt för att bara vara country. För bluesigt för att bara vara rock. Och så ett stänk jazziga toner som flingar ner på anrättningen. Inte konstigt att omslaget visar en karta som sträcker sig från Memphis till Nashville. Det är det häradet vi rör oss i mina damer och herrar. Ge gamle Charlie en chans för han kommer inte göra dig besviken.
Lämna ett svar