Idag kan det vara svårt att ta in hur stora Gyllene Tider var när det begav sig. Fast på ett sätt inte. Spelas det in en film om ens karriär 40 år senare ligger det definitivt något bakom.
Jag gick på mellanstadiet när deras berömmelse kom. Läste om dem i kvällstidningarna och hörde dem på radion. Tyckte att Per Gessle sjöng lite störigt men det var ändå något spännande över Gyllene Tider. Kanske för att man var på väg upp mot tonåren och det där som kallades för att vara vuxen.
Bilden av vad det innebar att vara på fest som skildrades i Leva livet var mer än ett stenkast från att vara på skoldisco. Men ändå möjligt att relatera till. Det var som party hos en kompis fast större och tokigare. ”Slå sönder ungefär en porslinsaffär” och allt sånt.
Lämna ett svar