Rasterna på mellanstadiet dominerades av fotboll. Nästan hela min klass var ute och sprang efter bollen på en skolgård som var allt annat än gjord för fotboll.
Det fanns fotbollsmål och stora öppna ytor, det är sant, men grov asfalt är fel typ av underlag. Varken boll eller byxknän gick säkra. Faktum är att vi fick byta ut vår klassboll för att lädret hängde i slamsor och lossnade. Men entusiasmen var obruten.
Samma känsla av obruten entusiasm fick jag vid den här tiden av Gösta Linderholm och hans stora framgång Rulla in en boll och låt den rulla. Man riktigt hör hur det spritter i benen av livslust och glädje. En feelgoodlåt som spelas alldeles för lite idag.
Lämna ett svar