Bor man i en småstad händer det då och då att man springer på en gammal skolkamrat från förr, inte minst den här tiden på året med alla helger. Då utspelar sig ofta ungefär samma sak. Efter några ord om vad man själv gör nuförtiden så övergår man till att prata om andra gamla flyktade skolkamrater och vad de sysslar med. Ofta vet man lite olika saker och kan uppdatera varandra.
Back to my music av Good Rats är som två och en halv minuts snabbuppdatering på vart alla gamla killar i klassen tog vägen. Och huvudpersonen själv konstaterar att han blir lite rundare för var dag som går men att han återvänt till musiken.
Andra har det gått både bättre och sämre för. Men utflugna och utspridda över landet är de. Det är ungefär samma sak som jag och mina skolkamrater också brukar konstatera.
Lämna ett svar