I slutet av sommaren 2006 dök det upp en ny låt som direkt satte sig i huvudet. Jag hade precis flyttat och det stod kartonger lite här och var. Livet var lite kaotiskt just i det läget.
Men det blir faktiskt betydligt lättare att leta efter saker man behöver när man får göra det till en bra låt. Även om det man just då letar efter finns på en obestämd plats i rummet.
Crazy med Gnarls Barkley hjälpte mig att undvika bli det som titeln beskriver. Nackdelen – om det nu finns någon – är att min hjärna fortfarande vill projicera upp bilder på tunga flyttkartonger varje gång refrängen tar fart.
Lämna ett svar