Det spelades mycket radio i mitt föräldrahem. En liten gammaldags Philips med antenn som stod i ett hörn och sände ut allt från Ring så spelar vi till Hallå trafikant.
En hitlåt som klev in i mitt liv tidigt via radion var Paloma blanca med George Baker Selection. Denna ljuva melodi om en vit duva – eller om det nu var en liknelse för fred och frihet – tyckte jag verkligen om. Förstod inte ett ord vad de sjöng men det spelade ingen roll.
Frågade du mitt sexåriga jag så kunde jag engelska. Hur svårt kunde det vara? Det var ju bara att prata konstigt. Och det gjorde George Baker Selection också. Det var bara en annan sorts engelska.