Få band kunde få det att gunga med så små medel som brittiska Free. Lågmält och tillbakahållet skapade de ändå musik som gör att det börjar vobbla i lederna. Även på en helt odansant person som jag själv.
Ride on a pony återger verkligen känslan av att skumpa iväg på ryggen av en liten ponny med målet att ta sig till sin käresta. Det var alltså ingen stor dramatik i lyriken heller.
Lägger med ett konsertklipp från början av 70-talet. Man kan konstatera att det där med scenshow inte riktigt var uppfunnet än. Men studera basisten Andy Frasers egna koreografi. Det är tydligt att han också känner att det svänger rätt bra.
Lämna ett svar