Förr i tiden innan internet och näthandel fanns något som hette postorder. Ellos, Josefssons och allt vad de hette skickade ut kataloger där du kunde beställa hem varor. Det fanns flera motsvarigheter för musik där LP-Fyndet var en. Det fanns ett problem bara. I de långa listorna med skivtitlar och band man aldrig hört talas om fanns små guldkorn insprängda. Tricket var att hitta dem.
Nej, du kunde inte googla. Du fick gå till bibblan och läsa rocklexikon. Men inte ens där hittade jag Foghat. Men Foghat lät kul och de skulle kunna vara bra resonerade jag. Och deras skivor låg på en tia styck så jag slog till. Och blev lycklig. Ur högtalarna strömmade en boogierock jag aldrig ens hade kunnat ana enbart baserat på namnet.
Chateau Lafitte ’59 boogie av Foghat handlar om vin. Och att ha kul. De båda företeelserna verkar dessutom höra samman på något sätt. I sex minuter ungefär vindlar det här glada stycket vidare och den som sitter och väntar efter djupare mening får vänta till en annan gång.
Lämna ett svar