Människors gångstilar är intressanta att iaktta. En del går spikraka i ryggen, andra kutar framåtlutade. Vissa går med fjäderlätta steg, några haltar och andra vaggar.
Nu har jag aldrig träffat Fats Domino men om jag ska säga vad jag tror så går han som på moln och bara flyter fram. Åtminstone om man ska utgå från flytet i I’m walkin’
Den här låten har varit med mig länge, ända sedan lågstadiet någonstans. Och det är ingen högoddsare att den kommer till mig då och då när jag är ute och går. Håller med Fats. Promenader är en bra tid för reflektion och tankar. En skön melodi gör steget lätt även om tanken någon gång är tung.
Lämna ett svar