I mitt föräldrahem låg alla LP-skivor i ett skåp i den vita bokhyllan i vardagsrummet. Där kunde jag sitta och titta på alla skivomslag och fundera på vilken som såg mest spännande ut.
En dag valde jag en skiva med ett stort ansikte, snett i profil. Mannen på bilden hade välkammat mörkt hår, kraftig haka och log lite hemlighetsfullt. Jag som ganska nyligen lärt mig läsa fick traggla en stund för att läsa hans namn, Engelbert Humperdinck.
Så fort skivan gick igång med första spåret kom min mamma ut i vardagsrummet med ett stort leende på läpparna. Förstod att det var hennes skiva.
Lämna ett svar