En ständig källa till nya upptäckter i rockvärlden under 80-talet var ett program på P3 som hette Rockbox. Pär Fontander guidade oss unga människor genom diverse nyheter på hårdrockens domäner. Då och då stack han in en lite äldre låt och jag insåg efterhand att det var då jag spetsade öronen mest.
En kväll dammade han av en skiva med ett amerikanskt 70-talsband som hette Elf. Satt där och tyckte att sångaren lät bekant på något sätt men kunde inte placera honom.
Efteråt när låten som hette Annie New Orleans spelats berättade Pär Fontander att sångaren hette Ronnie James Dio. Vid den tiden var han frontman i Dio som var ett av de stora banden i hårdrocksvärlden. Väldigt långt från hur Elf lät. Lärde mig då att det inte är volym och hårdhet som bestämmer hur ösigt något är. Det är hur mycket det rycker i benen.
Lämna ett svar