Vissa band har format mig mer än jag anat. Electric Light Orchestra till exempel. Hade du frågat mig för 15 år sedan vilka låtar jag kunde med ELO så hade jag kanske kunnat svara Rock’n’roll is king och sedan hade listan varit slut.
Så fel jag hade haft. Exakt hur fel insåg jag för 15 år sedan när jag råkade få med mig en samlingsskiva med ELO hem från ICA när jag egentligen bara skulle köpa mjölk.
Den ena låten efter den andra var bekant och framkallade ett igenkänningens leende. Det bredaste leendet infann sig när Don’t bring me down började. Så många minnen och så många tillfällen som var förknippade bara med den låten. Missvisande titel dessutom, jag blev inte alls besviken.
Lämna ett svar