Juni 2009. Min äldsta dotter skulle ta studenten. En av sommarens stora högtider men just det året vill ödet att vädret mer skulle påminna om slutet av mars än tidigt i juni. I åtta plusgrader och hällande regn sprang de glada studenterna ut för att möta sina anhöriga på den stora fotbollsplanen nedanför skolan.
Tjejerna i sina ärmlösa klänningar och killarna i ljusa sommarkostymer på en gyttjig gräsplan. Det gjorde ont i hjärtat att se det. När jag frågade min dotter om hon frös så tittade hon på mig helt oförstående.
– Vadå? Är det kallt?
Jag nickade sakta i min vinterjacka men hon sprang lycklig iväg till sina kamrater för att åka studentflak. Lite senare satt jag i den varma bilen och Take it easy med Eagles tonade in. Slöt ögonen och andades djupt. Varför skulle jag oroa mig för om hennes studentdag blev bra eller ej om hon uppenbarligen inte gjorde det sjäv?
Lämna ett svar