Relationer funkar inte så bra när man sabbar för varandra och drar år olika håll. Delbert McClinton beskriver det med all önskvärd tydlighet i Livin’ it down. Tack och lov med humor och det kan vara till hjälp i de svåraste stunder.
Jag hade en kompis som bodde i trappuppgången bredvid när jag var barn. Kompis och kompis förresten. Han var den där typen som sparkade sönder sandkakan precis efter att man sakta lyft upp hinken. Och när man själv ville gunga trängde han sig före.
Efter ett tag lärde jag mig att ge igen med samma mynt. Och sen blev vi de bästa vänner.
Nä, tvärtom faktiskt. Tror aldrig vi lekte igen. Tror inte Delbert McClinton leker med sin vän heller.
Relaterat:
Delbert McClinton – One of the fortunate few
Lämna ett svar