Höstvisa som från början skrevs av Muminmamman Tove Jansson är en vemodig men oerhört vacker sång om kärlek och en sommar som sakta håller på att sippra mellan fingrarna. Eller är det livet Tove Jansson menar?
Kanske är det för att jag själv är augustibarn som jag har ett alldeles speciellt förhållande till tiden när sommarkvällarna mörknar och börjar kännas fuktiga och kalla. Bitterljuvt och vackert på samma gång.
Cumulus hette en finlandssvensk visgrupp som gjorde den här visan väldigt populär i Sverige i slutet av 70-talet. Hörde den ofta på radion då och har burit med mig den hela livet.
Lämna ett svar