Robert Johnson hann bara spela in ett 30-tal sånger innan en svartsjuk barägare förgiftade honom med stryknin.
Men jag tror att var och en av dessa 30 låtar lever ett eget liv idag i form av otaliga tolkningar. Cream gjorde en skön version av Four until late på sin första skiva från 1966. Lågmäld, respektfull och med ett enormt flyt i melodin.
Man får känslan att låten utspelar sig precis i den miljö där Robert Johnson levde och verkade. Diverse barer och syltor där han fick spela för sin överlevnad. Vilket ironiskt också bidrog till att ta död på honom, bara 26 år gammal.
Relaterat:
Blind Faith – Well all right
Cream – Strange brew
Lämna ett svar