En gång i tiden bodde jag i källarvåningen på ett lyhört gammalt hus. Långbenta spindlar och skogsmöss trivdes bra i lägenheten men de var långt ifrån den värsta sanitära olägenheten. Det var grannen ovanför. Eller kanske inte så mycket grannen, mest dennes karaoke.
Hur många kvällar jag tvingades genomlida förfester med skrålande människor som gjorde slarvsylta av allt från Michael Bolton till U2 vet jag inte. Men droppen blev en kväll – eller snarare natt – när gänget kom tillbaka vid tretiden och tyckte att karaoke på efterfesten var en strålande idé. Då rann sinnet över.
Plockade fram Master of reality med Black Sabbath, drog upp min stereo på fullt blås, vände högtalarna mot taket och drog igång Sweet leaf. 15 sekunder senare tystnade karaoken. Gillade Black Sabbath innan den här natten. Gillar dem ännu mer efter.
Fantastisk historia! Bra gjort 🙂