Min gymnasietid var finansvalparnas gyllene tidsålder. Hjulen snurrade fort och ekonomin var glödhet. Aktier började bli något som gemene man intresserade sig för. Ekonomistudenterna gick med i MUF.
Precis då, när LO-basen Stig Malm muttrade som värst om unga börshajar spelade radion Den ena handen vet vad den andra gör – också känd som Staten och kapitalet – med Blå Tåget. Jag hade inte hört den förut. Det blev en kulturkrock.
Det var plågsamt tydligt att tidsandan sprungit ifrån 70-talets vänstervåg. Om det nu var så att alla accepterat att staten och kapitalet satt i samma båt eller om det berodde på att ingen längre brydde sig visste jag inte. Då heller.
Lämna ett svar