Något är väl antagligen fel på mig. Men mitt hjärta har alltid klappat för de som inte riktigt hamnar i blickfånget. Inte minst i idrottens värld.
När andra håller på Manchester City, Inter och Real Madrid kollar jag hur det gått i senaste omgången för Stoke, Cagliari och Bilbao. Jag har god koll på att AZ Alkmaar blev holländska mästare samma vår som jag träffade min fru.
Kanske är det också därför jag känner lite extra för banden som inte riktigt lyckades bli stora trots att de ändå gjorde det mesta rätt. Som Be Bop Deluxe. Medan Bowie, Mott the Hoople och Sweet skördade stora framgångar tragglade Be Bop Deluxe på ute i periferin. De nådde aldrig sjunde himlen. Bara tredje om man ska tro den här låten. Men det kanske var allt de siktade på.