När jag växte upp pratades det om surfning som något exotiskt som man höll på med i Kalifornien. Såg bilderna på TV med folk som stod på surfingbrädor och for på enorma vågor i Stilla Havet. Och i bakgrunden spelades Beach Boys, ett gäng killar som jag uppfattade som någon slags surfambassadörer. Till jag förstod att de var mer än så, de var mästerliga snickare av poplåtar också.
Inspirerade av surfningsbilderna på TV cyklade jag och min kusin iväg till närmaste sjö med varsin frigolitskiva. Fulla av teoretiska kunskaper om hur surfning ska gå till. Inte fullt så kunniga på området hållfasthetslära dock.
Det första som hände när vi försökte ställa oss på våra frigolitskivor var att vi knäckte dem. Men även om vi nu hade haft mer hållbara grejor så hade vi snabbt stött på nästa problem. En liten småländsk skogssjö genererar inte precis rätt typ av vågor, speciellt inte när det är vindstilla.
Vårt surfande tog tvärstopp. Men Beach Boys har jag kvar.
Lämna ett svar