In på den lilla scenen klev tre tjejer med en ensam kille i släptåg. Han satte sig bakom trummorna, tjejerna ställde sig bredbent framför honom. Resten är bara suddiga minnesbilder. Men trevliga.
Baby Shakes show var som att bli överkörd av ett godståg. Det rasslade, skrapade och studsade. Och det var högt. Volymstarkt alltså. Väggarna på den lilla lokalen bågnade.
45 minuter senare klev jag ut i den stora huvudlokalen på Henriksberg med en skön känsla i kroppen. Hade jag haft någon form av sorg eller oro i kroppen innan hade de med all säkerhet varit bortblåsta.
Men vänta förresten, var är resten av mina kompisar? Har de också blåst bort? Nåja. Jag klarar mig. I’ll be alright.