I femte klass hade vi de roligaste musiklektioner jag någonsin upplevt. Troligen inte de mest pedagogiskt framstående om du frågar Skolverket men om syftet var att skapa musikintresse så var de en lyckträff.
Vår dåvarande musiklärare var dansbandsmusiker och vi la den mesta tiden på allsång och musiktävlingar. Oj, vad vi plöjde igenom hela den svenska musikskatten från Bellman till Taube och Jeja Sundström.
Mest gillade jag när vi sjöng Visa i Molom av Alf Hambe. Den trollar med språket och använder ord som inte finns men som man ändå förstår. Stämningen i klassrummet blev både verklig och overklig på en gång. Varför känns det helt naturligt att sjunga om det vita gräset? Och hur gör stjärnor när de går i skelom?
Lämnade lektionen i lyckans glada glejom.
Lämna ett svar