Hand upp den som var ung på 90-talet och inte minns låten Ironic. Alanis Morissette bildade nästanpå en egen skola ett tag. Efter henne kom ett helt koppel arga tjejer med gitarr.
Förutom att bli glad av låten och minnas mina 20-nånting så kommer jag att tänka på en annan händelse från ca tio år senare i livet. En dag satt mina två döttrar och fnittrade i köket. Deras lillebror undrade nyfiket vad det var som var så roligt.
”Vi är bara ironiska.”
”Vad är det?” Lillebror tittade misstroget på sina systrar.
”När man säger en sak fast båda vet att man menar tvärtom. Det blir kul.”
Han nöjde sig med förklaringen och lommade iväg. Lite senare samma kväll när vi satt runt matbordet säger den ena dottern.
”Pappa, det här var verkligen gott.”
Jag hann aldrig tacka för komplimangen innan lillebror storögt tittar på mig och frågar:
”Var hon ironisk nu?”
Tack för den.
Lämna ett svar