För femtio år sedan låg Seasons in the sun med Terry Jacks högt upp på listorna. Det är något med låten som är sååå typiskt 70-tal men jag har svårt att sätta fingret på vad. Det är något med hela vibben.
Jag tänker direkt på utsvängda gabardinbyxor som jag fick ärva av mina äldre kusiner. Brallor som fastnade i drevet på cykeln så det tog tvärstopp och man flög huvudstupa över styret. Har ärr kvar i huvudet fortfarande.
Egentligen är Seasons in the sun ett tårdrypande farväl. Av någon anledning behöver huvudpersonen få sina sista ord sagda till nära och kära. Det är illa nu men vi hade det i alla fall fint, ungefär. Ganska melodramatiskt men för någon som farit huvudstupa över styret för att brallorna fastnat i drevet en sång helt i rättan tid.
Lämna ett svar