Ganska nyligen var 80-talet tydligen populärt igen. Tur att den typen av nycker blir mindre omfattande och mer kortlivade när de återuppstår.
Det räckte mer än väl att omfattas av 80-talet en gång kan jag tycka. Livet är för kort för att uppleva hockeyfrillor, sprejade luggar, axelvaddar och mintgröna kavajer två gånger om.
Det är ganska ironiskt egentligen att det som är extremt inne vid en tidpunkt är det som är absolut mest ute när tillräckligt mycket tid fått flyta förbi. Kanske är det därför man inte hör talas om Trance Dance så ofta idag. Enormt stora när det begav sig. Och nu…not so much.
Minns att Don’t say go rullade en hel del i TV och det var blippande ljus, färgglada kläder och spretiga frisyrer som fyllde rutan på tjock-TV:n. Vad jag missade då var att bandet till största delen var finlandssvenskt, bara Pelle Pop var från Sverige. Så KAJ var inte först.
Lämna ett svar