Ända sedan jag upptäckte gamla 70-talsband bland mina kusiners skivor så har jag varit svag för gitarriff. De kommer i så många former och verkar kunna varieras i oändlighet.
Riffet i sin allra mest ursprungliga och enkla form är för mig det som The Kinks levererar i You really got me. Snabbt, distinkt och så enormt effektivt. Den som söker själva riffens urmoder har antagligen kommit riktigt nära källan.
Men istället för att jag ska orda vidare och förgäves försöka beskriva det med ord så är det bättre att du följer länken nedan och lyssnar själv. Och om dina höfter inte börjar svänga så är det fara värt att du är stelopererad.
Relaterat:
The Kinks – Dedicated follower of fashion
Lämna ett svar