Vissa dagar är tyngdlagen helt enkelt mer närvarande än andra, inte minst den här årstiden när det är kolmörkt ute. En sådan morgon som Rory Gallagher väljer att kalla Shin kicker. Tja, varför inte. Som en smäll på smalbenet, det köper jag.
Men precis som den gode Rory så tydligt beskriver så finns egentligen bara ett val och det är att ta sats och sätta fart. Det blir liksom inte bättre av att tveka. Så vad väntar vi på? Det kan inte göra mer ont än det redan gör.
Och så finns det kaffe.
Lämna ett svar