På lågstadiet hade vi en liten ceremoni varje gång någon i klassen fyllde år. Födelsedagar är viktiga i den åldern och det förstod vår fröken mer än väl.
Därför rullade hon fram en liten grammofonspelare från mediateket och la på en singel med Cliff Richard. Det var något alldeles speciellt att höra Congratulations fylla klassrummet. Den blev en påminnelse om att skolan var något mer än bara en plats där man skulle lära sig läsa, skriva och räkna. Skolan var också en plats att fira en kompis.
Själv fyllde jag år på sommarlovet så jag fick aldrig Congratulations spelad för mig på samma högtidliga sätt. Det saknar jag fortfarande. Lite löjligt kanske men så är det.
Lämna ett svar