Oh yes – I’m the great pretender. The Platters luftade lungorna ordentligt från den lilla kassettradion.
Jag var gammal nog för att förstå lite engelska men pretender var inte ett av orden jag lärt mig. Å andra sidan spelade det inte så stor roll. Låten var rolig. Uppstyltad och lite märkvärdig på något sätt.
När jag väl tagit reda på vad pretender betydde så kändes den högtravande tonen förståelig. En musikaliskt illustration av att verka lite mer lyckad och framstående än man är i verkligheten.
9 år gammal hade jag nog svårt att förstå att det är precis så som många lever sina liv. I förnekelse och i en önskevärld. Där den enda man egentligen lurar är en själv. Förstod det senare och insåg att Platters var något på spåret.
Lämna ett svar