I mellanstadiet började vi fråga chans på varandra i klassen. Det ledde ofrånkomligen till väldigt många, väldigt korta förhållanden. Man kunde bli ihop med en tjej på förmiddagsrasten och upptäcka att man blivit dumpad till lunch.
Ingen verkade ta det speciellt hårt, då letade man bara upp någon annan att fråga chans på och så var ordningen återställd, åtminstone för några timmar till.
Tur att vi inte hade samma oförsonliga inställning som i Finders keepers losers weepers med Electric Prunes. Där är det mer bytt, bytt kommer aldrig igen. Men trots attityden är det en charmig låt från sent 60-tal med lite skumpigt beat och hippiekänsla.
Lämna ett svar