Det är något med Howlin’ Wolfs röst som alltid fascinerat mig. Den är raspig och samtidigt stark. Utan att ens ha sett honom på bild fattade jag direkt att det här är inte någon liten kille.
Rösten gör också att man tror på varenda ord han sjunger. Spelar ingen roll om det är ögonblicksbilder från senaste festen i danslokalen eller om han beskriver hur han luffar runt i trasiga skor.
I Forty four är han trött på att inte ha några pengar. Kanske är det så illa att han behöver ta sitt gevär till pantbanken i utbyte mot en slant. Då sitter jag mest och är glad att jag inte jobbar på pantbanken och behöver möta Howlin’ Wolf på fel sida det där geväret.
Lämna ett svar