1996 fick jag lära mig ett nytt namn. Ebbot. Tobbe baklänges. Ebbot Lundberg var den storväxte göteborgaren som var frontman i ett nytt band kallat The Soundtrack of Our Lives.
Jag gillade ljudbilden i Instant repeater ’99. Det lät som en yngre version av psykedelisk pop från 60-talet med små stölder insprängda här och var. Anade att bandnamnet Soundtrack of Our Lives var noga uttänkt.
Förstod också att det här knappast skulle vara det sista jag skulle höra av varken bandet eller den väldige Ebbot Lundberg. I många år som följde var de ett självskrivet namn på den svenska musikscenen. Ända fram till de la av 2012. Det sägs att de börjat om igen nyligen. Apropå repeater.